• Returrätt 30 dagar
  • Garanti 12 månader
  • Leverans 1 - 3 dagar
Produkter

HANS J KREBS BERÄTTAR OM KRISTALLKRONEHANTVERKET I SVERIGE UNDER 1940 - 1990

Min far Hans, som föddes i Berlin flydde som barn till Sverige från Tyskland vid tiden för andra världskrigets utbrott, -han var vad vi idag kallar ensamkommande flyktingbarn. Han arbetade sedan i stort sett hela sitt liv med kristallkronor. Redan på fyrtiotalet började han i branschen. När jag återger hans nedskrivna berättelse så är det huvudsakligen med hans egna ord.

HANS BERÄTTAR

Mina tidigaste minnen från belysningsbranschen härrör från 1940-talet. En del är osäkert efter den långa tid som förflutit, några uppgifter är sådant som jag har hört i andra hand. Omkring 1940-41,kriget härjade i Europa, Sverige var avstängt från import från andra länder, med undantag av livsmedel och andra mycket viktiga varuslag. Det rådde stor varubrist I landet och man sökte då efter ersättningsprodukter, ofta mindervärdiga produkter, så kallade surrogater, i folkmun “surr”. J. L. Koff, antikvitetshandlare, som importerade silverföremål från England före kriget såg sig om efter något som kunde framställas här i landet. Tillsammans med en yngre släkting, David Jacobsson initierade de en tillverkning av kristallprismor och tog kontakt med bl.a. Flygsfors Glasbruk. Man gjorde formar till två storlekar barockprismor, 2 ½ tum och 3 tum (63 och 75 mm långa). Eftersom det var en begränsad tillgång på slipare lämnade man ut slipning på hemarbete. Ibland folk från andra yrken som fick lära sig hantverket. Ibland glasarbetare som slipade på sin fritid. På något sätt kom prismorna snart att levereras även via andra kanaler än från Flygsfors. Generellt var det dock svårt att få köpa prismor. Eftersom tillverkningen var lokalt begränsad till Småland uppstod det snart tillverkare kristallkronearmaturer på deras hemmaplan. Förutom barockprismor tillverkade Flygsfors även venetianska droppar i 50 och 60 mm storlekar. Dropparnas signum var fyra inneslutna luftbubblor. Så småningom levererades de även, förutom i klarglas i champagnefärg. Även Gullaskruvs glasbruk tog upp primärproduktionen. De tillverkade stjärnwachteln. Gullaskruv hade dock betydande problem med glasmassan. Prismorna fällde efter någon tid syra, de svettades. Kompanjonskapet mellan Koff och Jacobsson höll inte länge. Jacobsson fortsatte I större skala och Koff startade en egen firma med sonen Martin som allt i allo och svärsonen som försäljare. Svärsonen skulle dela förtjänsten 50/50 och fordrade sin andel omedelbart efter orderskrivning. Kapital fanns så gott som inte, alltså var det hela ett omöjligt upplägg. Martin Koff blev inkallad till militärtjänst och så fick undertecknad en förfrågan om att bli allt i allo i sonens ställe. På så sätt kom jag att hamna i belysningsbranschen. Efter avslutad militärtjänstgöring återkom Martin Koff och trängde mer eller mindre ut mig. Hans argument var "Jag är sonen i huset Koff '. Själv kom jag i kontakt med en finansiär och började en tillverkning av kristallkronor i mycket liten skala. Året var 1946 och en liten import av kristallprismor från Tjeckoslovakien hade kommit igång. En importör -firma Juerke knöt de rätta förbindelserna och lyckades få hem kontinuerliga leveranser. Jag hade min lokal på Beridarbansgatan i centrala Stockholm, granne med Svenska Metallverkens nederlag. Jag gick dit mest varje dag för att få tag på lite material, mest förgäves. Så småningom erfor jag att vissa nyckelpersoner gjorde sig extraförtjänster. Man lät sig mutas helt enkelt. Runtom i Sverige fanns det några etablerade tillverkare av belysningsarmaturer med kristallkronor i programmet. Den största torde ha varit Böhlmarks, med en stor utställning av högklassig belysning med tyngdpunkt på kristallbelysning. Böhlmarks hade även många inredningsarkitekter och ritare anställda som enbart sysslade med projekt- och specialbeställningar. Bröderna Hansson var en välrenommerad firma. De torde ha samarbetad med Böhlmarks. Upsala Armaturfabrik, som flyttade till Stockholm hade också ett brett program med mycket kristall i sin katalog. Även de arbetade mycket med inredningar. De flyttade sedermera till Hultsfred. Stadsmissionens Industrihem drevs mer eller mindre ideellt. Deras huvudsakliga syfte var att skapa arbete å utslagna personer. De subventionerade tillverkningen och behövde aldrig se på lönsamheten. Bromma Metallfabrik tillverkade stommar till kristallkronor och försåg flera firmor i branschen med stommar. Firma Wermico i Södertälje, egentligen tillverkare av metallprodukter av skiftande slag tillverkade små serier av barockstommar. Vid denna tidpunkt (på 60-talet Tomas anm.) hade flera firmor etablerats. Bland de större var Nordenberg, Prim och Eriksson i Stockholm. I Småland fanns Bröderna Hjalmarsson, Ringberg och Gustavsson, Armatur och Glas, Bengt Svensson i Algutsboda, Axelsson och Franzen i Nybro. · Nedan räknar jag upp olika företag som startats under 1900-talet Tillverkades kristallkronor och kyrkkronor av gelbgjutare, svärdfejare och gördelmakare. Dessa företag var ofta små och åtog sig beställningar på armaturer med och utan kristall. Några namn: Markus Ax med försäljningslokal på Klarabergsgatan i Stockholm. Johanssons Metallfabrik, med viste på Linnégatan i Stockholm. Nyströms Metallfabrik på Grev Turegatan i Stockholm. Det fanns också en gelbgjutare i Hok och ett företag i Gränna (Bollings? Tomas anm.) vars innehavare var en välkänd kommunalman som också tillverkade polkagrisar. Firman levererade barockstommar i mindre serier. Jag höll på att glömma ett viktigt namn, K A Johnssons Metallfabrik på Nybrogatan i Stockholm. En medelstor firma i branschen som hade mycket gott renommé och som så gått som uteslutande ägnade sig åt tillverkning och renovering av kristallkronor. I Malmö fanns Bror Sjöholm, gördelmakare med tillverkning i mindre skala. Bror Sjöholm hade en egen belysningsbutik som företrädesvis sålde hans egna alster. Andra firmor i branschen var Emmaboda Glas och Armatur, senare EGA. Företaget drevs av bröderna Hjalmarsson som huvudsakligen levererade till postorder, auktionister och grossister till mycket låga priser. Axelsson och Franzén hade ett mer allmänt sortiment av belysning med inslag av en del kristallbelysning. Vidare fanns Lövsjö Armaturfabrik i Mantorp. Modern Armatur i Stockholm ”Stor Johan”, Armaturverken med större delen av försäljningen genom egen butik. KG Johansson ”Lill Johan” med butikslokal på Upplandsgatan i Stockholm och som företrädesvis levererade till auktionister. Bröderna Cramer som kom från Norge hade ett gott hantverkskunnande med tyngdpunkten inom konstgjutning. De tillverkade i huvudsak stommar till Drottningholmskronor som var populära ett tag och sedermera även stommar till empirekronor. Vid krigsslutet kom många yngre flyktingar från baltstaterna, en del med förankring inom metalltillverkning. Några av dem tillverkade stommar till kristallkronor. De flesta var enmansföretag-Elmik som hyrde några kvadratmeter av Holgerssons bilverkstad på Beridarbansgatan. R. Peensalu som samarbetade med Modern Armatur, Hintsov & Larsson som så småningom köptes upp av Max Laser. En tillverkare som lyckades rätt bra var Gustav Österlund med firma Österlunds Metallfabrik, som tidigt insåg fördelen av större serier i produktionen. Firman köptes upp av K.G. Färdig som drev den i några år. I Skåne fanns flera firmor som sysslade med kristallkronor och stommar. En av de större var Bröderna Andersson i Malmö? Olsson i Landskrona, har glömt firmanamnet. I Kosta fanns Ringberg och Gustavsson en välorganiserad firma med egen tillverkning av stommar i en avskild avdelning, de har flyttat till Västsverige och drivs i rätt stor skala under namnet Ringus. (Kristallkronetillverkningen såldes senare till Markslöjd som flyttade den till Kina. Tomas anm.) Andersson & Schön i Linköping hade en tillverkning av i huvudsak småbelysning och ljusstakar och samarbetade intimt med Nyttotips/ Lycenta. Isak Karlsson blev välkänd under firmanamnet Rejmyre Armaturfabrik och blev en stor aktör på marknaden. I början var det hemförsäljning som gällde med försäljare som reste runt med så kallade uppackningar för direktförsäljning. De lyckades dock att även sälja till detaljhandeln till grossister och även på export med egna agenter. Rejmyre Metallprydnader var en samarbetspartner med Rejmyre Armaturfabrik. Metallprydnader tillverkade stommar i stora serier och sålde sina produkter till så gott som alla som tillverkade kronor. Metallprydnader skaffade också fram förgyllningsbad. Att polera mässingen hade blivit alltför dyrt i och med att lönerna blev högre och förgyllningen därför blev ett billigare alternativ och resultatet blev en bättre och jämnare kvalitet. Det var då relativt enkelt att köpa stommar från ett håll, prismor från ett annat och montera kristallen och på så sätt bli tillverkare. Hans J Krebs 1925-2012

Jag godkänner att ni  samlar in och bearbetar mina personliga uppgifter.